Jag hävdar ju att det alltid finns flera sätt att se på saker och ting och inte bara ett eller två. Det finns dock vissa saker som ibland kan få mig att känna mig lite tveksam, som det där med hemlöshet. Går det verkligen att se det som någonting annat än dåligt? Visst, det finns en och annan som verkligen valt att vara hemlös, men det är extremt sällsynt. Det vanliga är att hemlöshet inte är någonting man väljer, det är någonting som man blir påtvingad, och det är självklart att vi måste bekämpa den så bra som vi bara kan.

Hemlösheten blir värre

Men det är uppenbart att vi inte gör tillräckligt. Hemlösheten i Sverige har ökat länge nu och det finns flera olika skäl till det. Missbruksproblem är ett, men det är inte det vanligaste. Givetvis är det någonting som måste bekämpas, men det är inte det enda skälet till att hemlösheten ökar. Ett annat är till exempel det sätt som kriminal- och missbruksvård fungerar på, där de intagna skrivs ut utan att ha något boende – med andra ord, de skrivs ut rakt in i arbetslöshet. Att andelen som återfaller i missbruk och/eller brott är stort är således inte så konstigt. Det behövs bättre uppföljning helt enkelt.

Långt ifrån alla som är hemlösa är dock missbrukare eller nyutskrivna från anstalter och behandlingsenheter. Många är de som så att säga befinner sig mellan hemlöshet och att ha bostad; de som har bostad men med särskilda villkor. Ett sådant boende är inte optimalt, och riskerna är stora. I denna grupp så är kriminaliteten och missbruket låg. Slutligen så finns en grupp hemlösa som på egen hand ordnat med ett kortsiktigt boende – vilket allt som oftast betyder ”sova på soffan hos en kompis”.

Denna information har jag fått via Frälsningsarmén, som i sin tur hämtat uppgifterna från Socialstyrelsen. Uppgifterna kommer från 2011, så de är redan föråldrade. Den katastrofala situationen i vår omvärld – Syrien och Irak först och främst – har gjort situationen mer akut och behovet av hjälp har ökat. Det finns där mycket vi som privatpersoner kan och bör göra. Antalet hemlösa ökar snabbt, och Sverige saknar en övergripande strategi för att ta tag i problemet (till skillnad från övriga Nordiska länder).

frälsningsarmens arbete mot hemlöshet

Frälsningsarmen sträcker ut sin hand

Skatt inte allt

Det räcker helt enkelt inte med att bara betala sin kommunalskatt och tycka att det räcker så. Hemlösheten är helt enkelt någonting som kommuner inte helt och hållet kan bekämpa på egen hand, utan staten behöver också hjälpa till. Men även om staten skulle börja arbeta aktivt mot hemlöshet så är det tveksamt om det kommer att räcka. Privata initiativ som Frälsningsarmén kommer fortsatt att behövas, för härbärgen, mat för dagen och mycket annat.

Frälsningsarméns stödboenden, exempelvis, för missbrukare gör stor nytta där kommunen inte riktigt lyckats hjälpa de som vill ta sig ut ur sitt drogberoende. Frälsningsarmén förtjänar – och behöver – allt stöd den kan få, och det går definitivt att säga att de tänkt utanför gränserna – stat och kommun räcker helt enkelt inte till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *