Fastän det är konsten som är mitt huvudsakliga intresse så är det en film som i mångt och mycket präglat mitt intresse för att se saker ur ett annat perspektiv. Inte så att det var filmen ifråga som fick mig att börja med det, men den var på många sätt vad som fick mig att börja tänka närmare på det där med att se saker ur flera olika vinklar. Filmen är Akira Kurosawas Rashomon. Den är berömd för att berätta samma historia ur flera olika personers synvinkel – där inte alla håller sig helt till sanningen. Det är inte så mycket det att det handlar om flera olika perspektiv, som att folk ljuger och har sig. Att filmen handlar om en rättegång är ingen slump.

Det som Rashomon fick mig att fundera på var om det alltid är så bra att se saker ur en annan synvinkel. Vad händer till exempel när ett synsätt helt enkelt är fel? Jag brukade tycka att ett annat sätt att se på någonting hade ett värde i sig själv, men numera är jag betydligt mer kritisk och försöker rannsaka mina tankar. Är mitt sätt att se på saken legitimt, eller är jag helt enkelt en galning som tror på homeopati och liknande stolligheter? Det gäller att vara mycket självkritisk här. För även om det finns flera sätt att se på saker och ting så kommer ju några av dem definitivt att vara felaktiga. Tänka fritt är stort men tänka rätt är större, som Uppsala universitets devis lyder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *