Många konstnärer har som mål att provocera, på ett eller annat vis. Detta kan ibland leda till polisanmälningar, vilket drabbade Dan Wolgers 1993. När han skulle medverka med en installation hos Liljevalchs konsthall så tog han helt sonika de bänkar som stod där, körde iväg med dem och sålde dem på auktion. Exakt vad han ville säga med detta är lite svårt att förstå. Wolgers förklaring var att det hela var en protest mot att konstnärer får alltför lågt arvode för sina utställningar. Utställningens tema var ”Se människan”, och människan Dan Wolgers såg vi tyckte sig förtjäna en högre lön (om han hade rätt eller fel i den saken kan man diskutera). Wolgers fick 5 600 kronor för bänkarna, pengar som han använde till att köpa en fax.

Men historien slutade ju inte där. Wolgers blev polisanmäld och fälld i domstol för förskingring. Straffet blev böter på totalt 2 400 kronor. Domslutet tog han så och signerade, och kunde sedan sälja för 20 000 kronor. Han gjorde alltså en kraftig vinst på hela affären, samtidigt som han också fick mycket uppmärksamhet. Det hela ledde också till en stormig debatt i media om vad konst är och inte är, där ”mannen på gatan” mest var av uppfattningen att Wolgers var en tjuv medan konstnärer och konstkritiker var något mer nyanserade.

Det hela är en underhållande och intressant historia. För den som vill ha mer information, inklusive en längre intervju där Wolgers förklarar närmare varför han gjorde som han gjorde, så finns det här.  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *