Trots att jag är mycket konstintresserad så har jag inte mycket konst hemma, i alla fall inte ”köpekonst”. De konstverk som finns i mitt hem är huvudsakligen sådana som jag själv gjort, eller någon vän. Flera olika collage och en mängd mer eller mindre underliga skulpturer finns att beskåda, till allmän förvirring. Samtidigt så har jag en mycket avslappnad inställning till mitt ”konstnärskap”, om man nu kan kalla det det. Tröttnar jag på något verk så har jag inga problem med att förstöra det, antingen genom att helt enkelt kasta det eller genom att återanvända delar av det till något nytt. Delar av en del nuvarande collage har funnits med på åtminstone fem-sex tidigare, vilket ger en cool och intressant kontinuitet i det hela. Ungefär som konstens motsvarighet till evolution, kanske.

Jag har ingen som helst målsättning att bli känd för min konst eller ställa ut den. Den gör jag helt och håller för mitt egna höga nöjes skull. Det är själva skapandeprocessen som är det intressanta; att jag har några av mina verk framme är mest för att jag vill se hur de fungerar ”live”. Att säga att man skapar enbart för sig själv är en kliché som är ganska vanlig i konstvärlden (och extremt vanlig i musikvärlden). Det klingar ofta lite falskt i mina öron. Men jag kan ärligt säga att det enda skälet till att jag skapar konst är för att tillfredsställa min skaparlust. Jag gör aldrig någonting för att försöka imponera på någon annan. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *