Det finns ett bra engelskt ord i konstsammanhang: appropriation. Vad det innebär är att en konstnär tar något redan existerande och sedan ställer ut det som konst, med få eller inga förändringar. Marcel Duchamp var en av de som i början av 1900-talet var med om att introducera tekniken. Men en fråga som man måste ställa sig är var gränsen mellan stöld och konst går. Det är en fråga utan något bra svar. Som bäst brukar det bli någonting i stil med ”om konstnären tillför någonting till förståelsen av det hela”. Vagt så det förslår, och två personer kommer ju att definiera ”tillför” på helt olika sätt.

Det är en debatt som går långt tillbaka i tiden men tack vare internet intensifierats mer och mer. Ett exempel där är Roy Lichtenstein. De flesta av hans berömda bilder som ”Whaam!”, ”Sleeping Girl” och många andra är uppförstorade kopior av paneler från olika serier från samma tid. Den ursprungliga artisten nämns över huvud taget inte. Debatten mellan de två sidorna – de som anser Lichtenstein vara en talanglös tjuv och de som anser att han upphöjde och transformerade originalbilderna – kan bli rätt så heta. Personligen anser jag inte Lichtensteins serie-bilder vara speciellt märkvärdiga, just eftersom det finns många sajter på internet där originalen och kopiorna jämförs.

Det är definitivt en fin gräns att balansera på, och Warhol sade en gång att ”konst är det du kan komma undan med”. För många så kommer Lichtenstein undan med vad han gjorde, medan åter andra inte håller med. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *